Fifty Five Flowery guld

Som många redan vet är F.F. (Fiftyfive Flowery) en så kallad Silverudds ras.
Pastorn Martin Silverudd arbetade i flera smålänska samhällen under senare delen av förra århundradet. Under denna tiden tog han fram ett flertal värpraser som skulle passa den svenska värphönsnäringen. På så sätt skulle man undvika att använda de allt mer förekomande värphydriderna. F.F. var hans första och troligtvis bästa ras, den används fortfarande på kläckerier. 
Jag hoppas att ni skall tycka att det är lika intressant som jag, och om det är någon som blir intresserad av att bevara F.F. går det bra att kontakta mig, min adress och telefonnr. finns i slutet.

Fiftyfive kommer av att de första korsningarna som ligger till grund för rasen skedde 1955,
Flowery (= blommig) syftar på den vitfläckiga täckningen hos hönorna men som tupparna helt saknar. Silverudd kallar själv FF för den första svenska rasen, efter den första slumpvisa korsningen 1955,
1958 var rasen klar! Då bestod den av 70% Överlida och Hårsbäcks vit leghorn och 30% brun leghorn. Det finns ingen ras som har så stor färgskillnad mellan könen som F.F.
Skillnaden är så stor att det är svårt att tro att det är av samma ras.
Tupparna är helt vita med små grå fläckar på kragen och på sadlen, medans hönorna är vitfläckigt legbarfärgade. F.F. finns även i 2 färg- varianter F.F. guld (G.F.F.) och silver (S.F.F.), GF.F är främst en tupplinje medan S.F.F. är en hönslinje. Skillnaden där i mellan gäller främst deras användbarhet vid könsvisande korsningar. När man korsar en G.F.F.tupp med en SFF höna blir hön-kycklingarna GFF. FF är 100% könsvisande även i korsningar, Silverudd skriver själv att man utan svårighet kan sälja en miljon daggamla hönor, renrasiga eller korsningar utan att
det kommer med en enda tupp. Anledningen till att han kan lova så mycket är att tuppkyklingarna är gråvit- gula i färgen och att hönkyklingarna är randiga(vid ren avel) Eftersom F.F. har så många gener som är användbara vid könsvisande korsningar ger den även i korsningar med de flesta andra raser könsvisande kycklingar. Rasens särprägel med nästan vita tuppar och färgade hönor beror på tre gener B (randighet), e+ (vildtyp) och mo (vitfläckighet). Dessa gener fungerar i ett mycket speciellt trippel-samarbete, B i komdination med e + ger autosexing (färg skillnad mellan könen). B och mo är faktorer med ”vitefekten”. Eftersom B sitter på könskromosomen ger det följande genupp-sättningen för tupp (BB-momo) och hönorna har (B-momo).
Eftersom tuppar har fyra faktorer för vitt och hönor tre (könsbundet B i enkel uppsättning) så blir tupparna vita medan hönorna bara blir vitfläckiga. Man kan säga att vitfläckigheten (blommig) slår ut i full blom hos tupparna och det är det som gör dem vita. Från början fanns F.F. bara i guld men för att den skulle bli intressant som en hönslinje avlades en silver variant fram 1960. Det är denna som är vanligast i dag. FF har som många blommiga raser den trevliga egenskapen att hönorna blir storblomigare efter första ruggningen. Så om man tycker att tupparna är i blekaste laget kan man trösta sig med att man har så många fler hönor en tuppar. F.F. har varit moderlinjen i en korsning med RIR för att ta fram en brunvärpande korsning som heter Rubin 88. Även andra raser har använts som korsningspartner för att få fram en bra brukshöna några som testade var Minorka, Sussex och Plymouth rock men Rhode Islands Red, (R.I.R) var den bästa. Det som har gort F.F. till en sådan bra hönlinje är den ypperliga skalkvaliten, den stora motståndskraften mot Marek och naturligtvis fördelen att kunna könssortera kycklingarna visuellt och inte via kloaksortering. I år fyller F.F. 50 år som ras, detta är smått sensationellt att den har lyckats att överleva så länge i de multinationella jätteföretagens tidevarv. Martin skriver att F.F. är värd ett bättre öde än att kanske så småningom försvinna eller reduceras till en sportras. Antalet djur som finns kvar är mycket lågt, FF är en unik kulturras och det vore beklagligt om den skulle försvinna helt.